Försöker du komma i kontakt med vår rådgivning eller har du ett pågående ärende hos oss? 

Byrån rekryterar just nu personal och därför går det inte att nå oss på rådgivningstelefonen. Det går att maila oss men svarstiden är längre än vanligt. För dig i ett pågående ärenden: Vi kommer återkoppla till dig så snart som det är möjligt. Intentionen är att så snart som möjligt vara i full rullning igen. Vi ber om överseende och önskar en fin höst.

Utsatt för diskriminering eller vill du
veta mer om vad diskriminering är
och hur det påverkar?

Till oss kan du vända dig om du har blivit utsatt för diskriminering på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsförmåga, sexuell läggning eller ålder. Vi kan ge rådgivning i frågor som handlar om diskriminering och stöd till dig som blivit utsatt. All rådgivning hos oss är kostnadsfri.

Vi erbjuder också utbildningar och upplysning om diskrimineringslagen, mänskliga rättigheter, diskriminering och normkritik i olika sammanhang. Bland annat har vi ett flerårigt samarbete med Region Skåne där vi utbildar personal i diskrimineringsfrågor, arrangerar årligen Antirasistiska Filmdagar i Helsingborg för gymnasieungdomar och allmänhet, samt har senaste åren haft olika samarbeten och workshops med bland andra ABF Åstorp och ABF Helsingborg, Klippans kommun och filmdagar, Olika men lika, Fryshuset Helsingborg, Helsingborgs stad, @Plantan, Idé A och Attention samt har hållit i seminarier vid Mänskliga Rättighetsdagarna tillsammans med andra antidiskrimineringsbyråer. 

Följ oss och läs mer om aktuella händelser och projekt i våra SoMe på Facebook eller Instagram.

Välkommen hit!
Här finner du mer information om vad ADB Norra Skåne är.

Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne har funnits i Helsingborg sedan år 2002 och idag sträcker sig vårt upptagningsområde över 15 kommuner i Skåne samt Kronoberg i södra Småland. Vi på byrån arbetar rådgivande, utbildande och opinionsbildande på olika vis i frågor som rör diskriminering och diskrimineringslagen. Det innebär att vi arbetar förebyggande för att motverka diskriminering och samtidigt stödjande för dig som blivit utsatt för diskriminering eller misstänker att du blivit det. Byrån är en ideell förening och en av 18 antidiskrimineringsbyråer i hela landet.

Vem som helst kan bli medlem i föreningen och då vara med och påverka arbetet i strävan för rättvisa, inkludering och jämlikhet. Som medlem har du rösträtt vid årsmötet, förutsatt att du blivit medlem senast två veckor innan mötet. Föreningen har en styrelse ansvarar för driften av verksamheten och ett kansli med tre anställda som arbetar på byrån. 

 

Har du frågor? En idé? Vill blir medlem, veta mer eller samarbeta med oss? Hör av dig till oss på info@adbnorraskane.se

Bildtext vänster: Från firandet av Romadagen i Furutorpsparken, Helsingborg 8/4 2024 där ADB Norra Skåne deltog bl a tillsammans med arrangörerna Vorta Drome och Södra Folkhögskola

Överst höger: ADB Norra Skåne var med i Rädda Barnens rikstäckande projekt Kärleken är fri mot hedersrelaterat våld maj 2024.

Underst höger: Michael Popoola, Utbildningscentrum Malmö föreläste vid Antirasistiska Filmdagar 2024 på Röda Kvarn i Helsingborg. Filmdagarna arrangerades tillsammans med ABF Helsingborg.



Nytt hos Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne

241014

Missa inte byråns nya serie av intervjuer och artiklar längst ned på sidan. Rykande nypublicerat är en intervju med Matilda Regell som arbetar mot förtryck och våld i Rädda Barnens projekt Kärleken är fri!

Du kan också läsa förra veckans artikel, en intervju med Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius om du vill veta mer om vad diskriminering är.


Förra veckan deltog ADB Norra Skåne tillsammans med bland annat Brottsofferjouren och Frida Kvinnojour Hässleholm i Rädda Barnens projekt Kärleken är fri i Hässleholm. Projektet arbetar för ökad kunskap om hedersförtryck och våld bland unga med förhoppningen att fler ska våga söka stöd samt prata om känsliga ämnen kopplade till våldsutsatthet i relationer.  

 

 

Vårt uppdrag och vårt upptagningsområde.

Vi arbetar med att ge kostnadsfri rådgivning till personer som upplever att de blivit utsatta för diskriminering på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsförmåga, sexuell läggning eller ålder. Vi arbetar även förebyggande mot diskriminering genom utbildning, informationsspridning, opinionsbildning, projekt, kultur och att skapa rum för samtal.

Vår verksamhets drivs främst med ekonomiskt stöd från Helsingborgs stad och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).

Vår verksamhet täcker följande 15 kommuner i nordvästra och nordöstra Skåne: Bjuv, Båstad, Helsingborg, Hässleholm, Höganäs, Höör, Klippan, Landskrona, Perstorp, Svalöv, Åstorp, Ängelholm, Örkelljunga, Osby och Östra Göinge och Kronoberg.

Projekt & arrangemang

Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne driver olika projekt och anordnar arrangemang i syfte att förebygga diskriminering. Vi samarbetar med bland annat andra ideella organisationer, studieförbund och kommuner.

Information om samtliga event finns på vår Facebooksida och vår Instagram.

Medlemskap

Ta ställning mot diskriminering och för de mänskliga rättigheterna – bli medlem!
Genom ett medlemskap i Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne tar du ställning mot diskriminering och för allas lika rätt i samhället. Som medlem i föreningen bidrar du inte bara eko­nomiskt, du har även rösträtt under årsmötet, och blir inbjuden till aktiviteter och evenemang som vi anordnar.

Medlemsavgift

Enskilda personer 150 kr
Pensionär/student 75 kr
Organisation/förening 300 kr

Medlemsavgiften sätts årligen in på bankgiro 5123-1769. Glöm inte uppge namn, adress och kontaktuppgifter i samband med insättningen!

Du kan också swisha in din medlemsavgift till nummer 123 568 3750, uppge ditt namn och din e-post.

Personal

Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne har tre anställda, varav två är verksamhetsutvecklare och jurister samt en projektledare och kommunikationsansvarig på deltid.

Styrelsen

Våra styrelseledamöter har kunskaper och erfarenheter inom olika frågor relaterade till antidiskrimineringsverksamhet, så som arbete med mångfald, integration, hbtq, minoritetsfrågor och mänskliga rättigheter. 

Styrelsen

Ordförande: Dimitrij Aleshkov

Kassör:  Nathalie Filipovic

Ledamot: Matej Kopechny

Ledamot: Mercedes Jansson

Ledamot: Åsa Alm

Ledamot: Catarina Månsson

Ledamot: Niclas Berneling

 

Antidiskriminering - intervjuer, artiklar och mer kunskap

Välkommen till byråns nya kunskapsbank. Här publicerar vi intervjuer, artiklar och annan kunskap om antidiskrimierande arbete, hur diskriminering fungerar, vad det och och framför allt vad man kan göra åt det. 

Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman svarar på frågan:
Vad är diskriminering?

Enkelt beskrivet handlar diskriminering om att någon blir orättvist behandlad och inte ha lika rättigheter som någon annan i skolan, på jobbet, i bostadskön, i affären, i sjukvården eller någon annanstans p g a t ex ålder eller etnisk tillhörighet.

Men vad som ryms inom begreppet diskriminering är inte alltid så tydligt. Många gånger tänker en kanske inte ens på att normer, värderingar och föreställningar om människor på individ- eller gruppnivå är sådant som skapar grogrunder för orättvisor.

Det finns flera sorters diskriminering. Till exempel kan det handla om en sorts stress upplevd av en utsatt person som tillhör en minoritetsgrupp. Stressen beror på att personen utsätts för andra personers diskriminering som kommer ur föreställningar, stereotypa uppfattningar och kränkningar som föds utifrån normer. Detta kallas minoritetsstress.

Diskriminering kan också handla om nedvärderande handlingar, ord eller förhållningssätt som inte sällan sminkas över och istället kallas humor, skämt eller ”komplimang”. Dessa handlingar kan räknas – medvetet eller omedvetet – som norm eller jargong i vissa sammanhang, men innebär nedvärdering eller ett hot för den som blir utsatt.

I Sverige finns en diskrimineringslag som baseras på sju diskrimineringsgrunder*. Denna lagen är väldigt viktig och nödvändig i arbetet för att alla ska ha samma rätt till rättvisa och jämlikhet. Men all orättvis behandling klassas inte som diskriminering enligt den. För att det ska vara diskriminering i lagens meningen måste det finnas ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Det finns dessutom områden i samhällsfunktionerna som inte faller under diskrimineringslagen t. ex. polisen. Det innebär att en polis faktiskt kan agera diskriminerande utan att det går att upprätta rättvisa i efterhand.

För att kunna förebygga, få syn på och åtgärda diskriminering måste man kunna identifiera det. Det innebär bland annat att skaffa sig kunskap om det och bli uppmärksam på sin egen inställning till andra. Eftersom diskriminering existerar nästan överallt i samhället, är det viktigt att alla får en dos av det och att samtalet kring det hålls vid liv så att diskriminering inte kan få fäste.

ADB Norra Skåne har mailat diskrimineringsombuds-mannen Lars Arrhenius för att låta honom berätta mer om diskriminering för dig som vill veta mer.

Han menar att arbetet mot diskriminering ytterst handlar om att undanröja olika former av hinder för allas tillgång till lika rättigheter och möjligheter: från lagstiftning ner till gräsrotsnivå där vi alla kan ställa oss frågan om vi har föreställningar om varandra som leder till kränkande eller diskriminerande bemötande.

Hej Lars. Skulle du vilja berätta lite om vem du är och vad du arbetar med? Jag är Sveriges diskrimineringsombudsman och chef för den myndighet som enligt lag har uppdraget att motverka och förebygga diskriminering i Sverige.

Diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius. Fotograf: Thomas Gunnarsson. Bild från do.se.

Om man ser på diskriminering utöver lagens definition, hur skulle du beskriva det då? Diskriminering är enkelt uttryckt om någon blir sämre behandlad än någon annan och det har samband med till exempel kön eller en viss hudfärg. Det kan handla om föreställningar om en viss grupp hos den som diskriminerar och att dessa föreställningar får styra behandlingen av en individ. För mig handlar arbetet mot diskriminering ytterst om att undanröja olika former av hinder för allas tillgång till lika rättigheter och möjligheter.

Kan du nämna några gråzoner där diskriminering kan förekomma i samhället och ge exempel på hur det kan ta sig uttryck? Vi vet att diskriminering förekommer inom alla samhällsområden och att det är ett utbrett samhällsproblem. Vi vet också att det är långt fler som upplever diskriminering än som faktiskt anmäler det. Men det kan också vara svårt att påvisa att det i en specifik situation har varit fråga om diskriminering. Ta åldersdiskriminering i arbetslivet som exempel. Det talas mycket om att det finns en omfattande ålderism i vårt samhälle och studier på en aggregerad nivå pekar mot att arbetssökande redan från 40-årsåldern i högre utsträckning sållas bort och att det därmed blir svårare att bli kallad till intervju. Men i de enskilda fallen är det ofta så att den arbetssökande och arbetsgivaren/rekryteraren har helt olika uppfattning om vad som har varit skälet till att den enskilde sökande har valts bort.  På bostadsmarknaden, särskilt på hyresbostadsmarknaden, där vi vet att det är svårare för vissa grupper att få tag i en bostad, är problemet att det ofta brister i insynen på vilka kriterier som ligger till grund för tilldelning av hyresbostäder. Det är alltså svårt för den enskilde att påvisa att det har varit diskriminering som har legat till grund för att hen har blivit bortvald.

 En helt annan fråga är att det finns stora och viktiga områden som inte omfattas av något förbud mot diskriminering i diskrimineringslagen, som till exempel när polisen och tullen fattar beslut om ingripanden. En rapport från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, som kom förra året visar på stora risker för diskriminerande etnisk profilering i polisens arbete, men om och när det sker har exempelvis DO inte någon möjlighet att utöva tillsyn eller utkräva upprättelse för den drabbade då det idag inte omfattas av diskrimineringslagens förbud mot diskriminering. Det är ändå glädjande att regeringen har sagt att man vill åtgärda detta, så det är ju något vi hoppas ska kunna komma att ändras inom en snar framtid.

Vilken är den största svårigheten för att komma åt diskriminering och kunna motverka den ur DO’s synvinkel? Vi har idag en stark och tydlig lagstiftning som förbjuder diskriminering. Den ska ge individer skydd mot diskriminering utifrån de sju diskrimineringsgrunderna och inom en rad samhällsområden. Däremot är inte skyddet heltäckande. Det kan tänkas att diskrimineringsgrunderna skulle behöva kompletteras med ytterligare diskrimineringsgrunder, som till exempel språk, och det finns områden där det saknas ett fullgott skydd mot diskriminering eller där det skulle behöva stärkas, som till exempel inom delar av föreningslivet eller inom offentlig verksamhet, som polisen.

En annan svårighet är att inte alla människor känner till möjligheten att anmäla när man utsatts för diskriminering eller vad som krävs ifråga om t ex bevis för att kunna utreda och ta fallet vidare. Jag tror generellt att det behövs mer kunskap om rätten att inte diskrimineras och vad man kan göra för att komma till rätta med problemet, både bland ansvariga myndigheter, arbetsgivare etc och bland de som riskeras att utsättas för diskriminering.

Ytterligare en annan svårighet är att många också själva väljer att inte anmäla det de varit med om, av rädsla för att det ska göra situationen värre eller att det ska leda till andra negativa konsekvenser. Jag skulle önska att det var mer tillåtande i vårt samhälle att påtala möjliga missförhållanden men även i den här delen behövs det mer kunskap om det repressalieförbud som finns i lagen.

Hur kan en få syn på diskriminering på t. ex. en arbetsplats eller i skolan? Arbetsgivare har enligt diskrimineringslagen en skyldighet att arbeta med så kallade aktiva åtgärder, det vill säga ett förebyggande arbete för att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter. Det här arbetet ska ske kontinuerligt i fyra steg, där arbetsgivaren ska undersöka risker för diskriminering eller andra hinder för lika rättigheter och möjligheter, analysera orsaker till upptäckta risker, vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att undanröja riskerna och slutligen att följa upp det genomförda arbetet. En arbetsgivare som systematiskt och kontinuerligt gör detta har också goda förutsättningar att upptäcka diskriminering, när den sker, men också innan den sker.

Också inom utbildningsområdet finns det krav på att arbeta med aktiva åtgärder.

Vad skulle du säga är det generellt viktigaste för var och en att veta om när det kommer till diskriminering i samhället i dag? Ingen ska behöva utsättas för diskriminering – det är en mänsklig rättighet.

Jag tänker att det är viktigt att bemöta och agera i förhållande till andra människor utifrån att alla är individer och inte handla utifrån föreställningar om grupper. Att reagera när någon blir utsatt för diskriminering är också centralt. Men både på individ- och samhällsnivå är det första vi alla kan göra att ifrågasätta om det finns (hos en själv eller i den verksamhet man befinner sig i) föreställningar som kan leda till att vi ser på och behandlar våra medmänniskor olika, på ett sätt som kan vara kränkande eller diskriminerande. Jag tror att det är viktigt att tänka utifrån principen om allas lika rättigheter och möjligheter. Både på individ och samhällsnivå.

*De sju diskrimineringsgrunderna:

Etnisk tillhörighet

Ålder

Kön

Könsidentitet eller könsuttryck

Religion eller annan trosuppfattning

Sexuell läggning

Funktionsnedsättning

Källor:

www.levandehistoria.se

www.nathatshjalpen.se

www.do.se

Kärleken är fri!

Matilda Regell organiserar och genomför Rädda Barnens projekt Kärleken är Fri – veckor i skolor runt om i Skåne och Blekinge. Tillsammans med kollegor och samarbetspartners informerar hon elever om deras rättigheter och hur de kan söka hjälp om de utsätts för våld eller förtryck. Genom att möta och prata med ungdomar direkt i sin vardag, önskar Matilda att stärka dem i sin handlingskraft mot våld och förtryck. Det kan handla om att få mod nog att söka hjälp till exempel.

Förra veckan deltog ADB Norra Skåne under ett par dagar under Kärleks-veckan på en gymnasieskola i Hässleholm. Vi passade på att fråga Matilda lite om Kärleken är Fri, vad hon hoppas projektet ska bidra med och på vilket sätt hon tror en bäst motverkar diskriminering i samhället. 

Matilda Regell vid kärleksveckan i Hässleholm.

Foto: Sarah Perfekt

Vad är Kärleken är Fri?

Kärleken är Fri arbetar förebyggande mot hedersrelaterat våld och förtryck (HRVF), främst i skolor. Under så kallade kärleksveckor får elever kunskap om Barnkonventionen, mänskliga rättigheter och olika former av våld.

Projektet har funnits sedan 2008 och är unikt genom sin samverkan mellan myndigheter och frivilligorganisationer. Målet är att bygga förtroende hos unga, så att de vågar söka hjälp om de utsätts för våld eller känner sig kontrollerade.

Jag själv har har följt projektet sedan 2021 när jag först började på Rädda Barnen och har drivit Kärleken är Fri sedan december 2023.

Hur viktiga är andra föreningar och organisationer för Kärleken är Fri?

De är helt avgörande! Utan vår samverkansgrupp vore Kärleken är Fri ingenting. Det är samverkan mellan föreningar, myndigheter och organisationer som gör att vi kan ge en mer heltäckande hjälp. Kvinnojourer, rättighetsorganisationer – så om ADB -, ungdomsmottagningar, socialtjänst och polisen är några av de aktörer som möter eleverna tillsammans med oss. Därigenom skapar vi också en plattform i kommunen där dessa aktörer kan samverka och stötta så många barn och unga som möjligt. 

Ju fler vi är, desto fler når vi.

Vilken långsiktig effekt hoppas du att Kärleken är Fri får?

Jag hoppas verkligen att vi på sikt kan bidra till att fler barn och unga vågar söka hjälp när de utsätts för våld eller förtryck. Genom att stärka deras handlingskraft och informera dem om deras rättigheter, hoppas jag också att vi kan bidra till att våld och kontroll minskar. Drömmen är ett samhälle där alla unga känner sig fria att leva sina liv utan rädsla. Jag vill att eleverna ska våga parta mer om känsliga ämnen efter våra skolveckor, både med viktiga vuxna men även med sina vänner. Desto mer de vågar prata desto större är chansen att de ges det stöd de behöver.

Matilda Regell hoppas att fler barn och unga ska våga söka hjälp om de utsätts för våld och förtryck i framtiden.

Foto: Sarah Perfekt 

Vad tycker du är det bästa med Kärleken är Fri?

Det bästa är att vi får träffa barn och ungdomar direkt i deras vardag. Vi ger dem verktyg att förstå sina rättigheter, och genom våra kärleksveckor kan vi bygga relationer och skapa förtroende. När vi ser att elever söker hjälp efter våra veckor, vet vi att vi har gjort skillnad – Det är då jag vill göra det där lilla extra för att ännu fler ska våga be om stöd och hjälp. Jag bemannar även vår stödchatt och många som skriver till oss berättar att de börja skriva till oss just för att vi kommit till deras skola. Det bästa är alltså att projektet funkar!

Vad tror du är ett bra sätt att motverka diskriminering i samhället?

Jag tror starkt på utbildning och medvetenhet tidigt i livet, särskilt i skolor. Genom att prata om mänskliga rättigheter och diskrimineringslagar kan vi ge unga en grund att stå på för att skapa ett mer rättvist och inkluderande samhälle. Vi diskuterar ofta vikten av allas lika värde: om du vill bli respekterad och sedd för den du är, måste du också respektera och se alla andra. Varje människa är född fri och har lika värde och rättigheter!

Intervju: Sarah Perfekt, kommunikation och fotograf ADB Norra Skåne.

Publicerat 241014